”Prylbasaren” på andra sidan gatan från vårt hus kämpar för att överleva. Därinne erbjuds den vanliga blandningen present- och bruksföremål till låga priser, men numera ligger lokalen helt fel. Den senaste generationens ”kina-affärer” påminner om stora snabbköp och etablerar sig mitt på Vilanova i la Geltrús traditionella shoppingstråk. Många hoppas att detta är en tillfällig förändring av stadsbilden men jag är rädd att det bara är en början på ett större skeende. Den internationella konkurrensen hårdnar och vi i Europa är verkligen inte förberedda. En orsak kan ligga i vår barnuppfostran.
Borta i USA har juridikprofessorn Amy Chua rivit upp våldsamma känslor genom sin i affärstidningen Wall Street Journal publicerade artikel ”Därför är kinesiska mödrar överlägsna”. Debatten har genererat över 7.000 kommentarer och uppföljningar i media jorden runt. Författarinnan erkänner att hon generaliserar när hon kallar ett föräldraideal för ”kinesiskt” och ställer det mot det ”västerländska”, men kontrasten blir tydligare så.
Enligt en undersökning som Amy Chua refererar till anser 70% av västerlänningarna att det inte är bra för ett barn om dess föräldrar betonar vikten av att vara framgångsrik i skolan och att det bara går att lära sig nya saker om man har roligt. Ingen av kineserna i studien håller med. Medan vi i väst hyllar barnets fria vilja, förstår kineserna att ingenting är kul förrän man kan det, och att för att bli bra måste man jobba hårt – en disciplin som inga barn skulle välja om de själva fick bestämma. Kinesiska föräldrar lär därför ut vikten av personlig ansträngning och helt enkelt kräver att barnen kommer hem med toppbetyg. De västerländska barnen, å andra sidan, som fördriver tiden med datorspel och passivt TV-tittande, lyckas naturligtvis inte lika bra. Men det vågar inte deras föräldrar diskutera, utan försöker hitta andra kvaliteter hos sin avkomma och tröstar med kommentarer som att ”alla duger”.
Dessa föräldrarnas förmenta snällhet är ofta ett försök att kompensera för att de inte anser sig ha tid att prioritera sina barn. Jämfört med dem, lägger kinesiska föräldrar tio gånger mer tid på att repetera läxor och göra drillövningar, enligt en studie som Amy Chua nämner. Hon själv har bl. a. lärt sina döttrar att spela fiol och piano. Om den tid som hon dagligen har lagt ner på detta säger hon att motivera barnet för den första timmen är enkelt - det är den andra och tredje (!) som kräver riktigt engagemang.
Här kan jag inte låte bli att tänka på när min sjuårige övar på sin flöjt. I bästa fall har jag tålamod att lyssna på honom i en kvart, sedan låter jag alltid honom gå och leka igen, så att jag kan sitta här i fred och låtsas tänka framför datorn. Skulle jag anstränga mig mer och dessutom fostra mina barn i att göra det? Naturligtvis inte! Vi européer skall inte behöva kämpa för vårt välstånd; det är ju en rättighet – något som våra politiker skall fixa fram också om de måste be just kineserna att låna oss pengar till det.
Men jag fruktar den dag när asiaterna slutar att ge oss kredit och mina barn frågar mig varför jag inte har gjort mer för att förbereda dem för framtiden.
- - -
Inspiration på svenska
DN.se: Lilla och stora krisen
Övriga källor återfinns i textens engelska version. Den senare har jag också översatt till spanska och katalanska.
No comments:
Post a Comment