Wednesday, 24 February 2010

Penedès News in English

Penedès is diversity – just compare the carnival of Sitges with that of neighbouring Vilanova i la Geltrú. But it is also unity – four comarques (Alt Penedès, Anoia, Baix Penedès and Garraf) west of Barcelona which historically belonged to one and the same administrative unit – a vegueria. Here is a summary of local news from this area, for the period February 16-23, 2010, starting with Penedès as a whole, and then split by comarca.


Seven Penedès municipalities are preparing to on Sunday, February 28, hold non-official referenda on the independence of Catalonia: Gelida, Cabanyes and Sant Quintí de Mediona (Alt Penedès), el Vendrell and Llorenç del Penedès (Baix Penedès) and Carme and La Llacuna (Anoia). Catalan media is expected to focus on el Vendrell, the biggest town to participate in this round. Some 400 people participated in the main joint meeting organised by the platform El Vendrell Decideix. (3de8) (Avui) (Avui)

Areas in Alt Penedès and Anoia have been shortlisted by the Generalitat among eight priority zones for wind energy development. (LaVanguardia) (Avui)

The Comarca Councils of Garraf and Anoia have joined the web; a service for young people who seek someone with whom they can share a flat. (Avui)


Humorist and artist Fernando Krahn, born in Chile but since many years resident of Sitges, has passed away at the age of 75. (LaVanguardia)

The cold, rainy weather lead to a lower influx of visitors at the carnival of Sitges, but a new initiative with live music made the parades (rues) more spectacular than before. (DdV)

Two presumed ETA terrorist who were captured by the Catalan police Mossos d’Esquadra, had been in Sitges celebrating the carnival before they started to flee. (elPunt)

The stands in the market hall of Sitges will hand out textile bags to its regular customers in order to reduce the use of plastic bags. (VD)

The construction works of the third and final part of the Rambla de Garraf (from the Varo building to the school Bel Air) have started in Sant Pere de Ribes and are expected to be finalized before Christmas. (VD) (elPunt)

A new telecommunications mast will be erected in Can Pere de la Plana to improve the reception of digital TV (TDT) in Sant Pere de Ribes. (elPunt)

A group of 25 youngsters, 15-17 years old, took the meringue throwing (merengada) of Vilanova i la Geltrú as an excuse to vandalise several commercial establishment and private homes. (DdV)

The Joan Oliva library of Vilanova will dedicate one of its rooms to criminal fiction (la novel·la negra). (elPunt)

Vilanova again has a problem with burning waste containers. (elPunt)

Alt Penedès

The referendum platform Gelida Decideix protests that it gets a less favourable treatment by the town council than other social entities. (3de8)

In Vilafranca del Penedès, 300 people – among them mayor Pere Regull – manifested their anger with ADIF (the Spanish railway track administration) for not taking enough measures against noise and vibrations from the AVE. ADIF, on the other hand, claims that it complies with the law and accuses the Vilafranca town council for not paying its share of the costs for improvements made. (3de8) (3de8)

Baix Penedès

There has been a fire with a lot of smoke in a waste recycling industry in Arboç, but no humans were hurt. (LaVanguardia) (3de8)

The government of Calafell has agreed to make changes to its municipal zoning plan, but the protests against it still continue, above all in Segur. (elPunt)

An inhabitant of el Vendrell risks up to ten years in prison for having fired a shot in the leg of a man who owed in money. (elPunt)


A train breakdown on the FCG line Llobregat-Anoia resulted in a 35 minute delay for the 250 passengers on board. (LaVanguardia)

The municipal zoning plan (POUM) of Igualada continues to stir up emotions and will most likely not be voted through, since the local Entesa (PSC) government does not have the support of ERC. (AD)

The Catalan government will invest in five kilometres of pipeline to transport residual water from Piera to a treatment plant. (Avui)

- - -

My objective with these summaries is to, in English, present news which might be of interest to expats living in anyone of the municipalities covered, but I do not claim that local news from, for example, Vilanova, automatically are of interest to the inhabitants of the other towns of Penedès.

The idea behind the format is to present all items as extended headlines, with a focus onwhat, who and where. Readers who want more facts, like the hows and whys, will have to follow the link to the source articles. The answers to when will be the time period stated in the opening paragraph.

The main sources are AnoiaDiari·cat, Avui, Penedès Digital, El Punt, El 3 de Vuit,LaVanguardia and Vilanova Digital.

L’Extra - the only news service which treats the Penedès as a united entity – and our local newspaper Diari de Vilanova, serve as inspiration, but are usually not presented as sources since their digital formats either are incomplete or do not allow you to link to individual articles.

The signature EW signals that I am personally the source of information. Any opinions expressed are my own. Earlier editions can be found under the blog label Penedès News.

- - -
Technorati tags: Anoia, Catalonia, Garraf, Igualada, Penedès, Sitges, el Vendrell, Vilafranca, Vilanova,

Tuesday, 23 February 2010

Catalan and Spanish Press on the Carnival Condoms

Two weeks ago, Puck Import launched especially designed sample envelopes to celebrate the carnival of Vilanova i la Geltrú with Swedish RFSU condoms. That they would be well received and result in laughs among the town's inhabitants was expected, but we have been very pleasantly surprised to also appear in the press.

Diari de Vilanova condons comparsers RFSU

First ous was Diari de Vilanova, written in Catalan and covering the comarca (approximately a county) called Garraf. The newspaper gave a detailed presentation of our activities as an RFSU distributor and praised us for finding original solutions in times of crisis.

LaVanguardia sobre RFSU Erik Wirdheim 100215-1

Then LaVanguardia - the newspaper of reference in Catalonia but at the same time, since it is written in Spanish, the fourth biggest daily in Spain – picked up the theme. In an article about everything which went on in Garraf (the comarca comprises not only Vilanova, but also Sitges - internationally more well-known and equally carnival crazy) during this festivity, the paper reminded its readers that the carnival king (in Spanish Su majestad Carnestoltes) always encourages his subjects to indulge in the flesh, but recommends that people take protective measures with, for example, our condoms.

So far, Puck Import has handed out some 450 free samples – above all during the carnival parade l’Arrivo - but we still have quite a few left for customers who visit us in Vilanova i la Geltrú.

- - -

A similar post in Catalan, Spanish and Swedish.

- - -

Technorati tags: Carnival, Catalonia, Penedès, RFSU, Vilanova

SWE: Katalansk och spansk press om karnevalskondomerna

Diari de Vilanova condons comparsers RFSU

För två veckor sedan lanserade Puck Import specialdesignade provkuvert för att fira karnevalen i Vilanova i la Geltrú med svenska RFSU-kondomer. Att de skulle tas emot väl och locka till skratt bland stadens invånare var förväntat, men vi har blivit mycket positivt överraskade över att också synas i pressen.

Först ut var Diari de Vilanova, som skrivs på katalanska och täcker det comarca (ungefärligen län) som heter Garraf. Tidningen presenterade utförligt våra aktiviteter som RFSU-distributör och berömde oss för att hitta originella lösningar så här i kristider.

LaVanguardia sobre RFSU Erik Wirdheim 100215-1

Därefter tog LaVanguardiareferenstidning i Katalonien men samtidigt, eftersom den skrivs på spanska, den fjärde största i Spanien – upp temat. I en artikel om allt som hände i Garraf (i detta comarca ligger ju inte bara Vilanova utan också det mer internationellt välkända och lika karnevalstokiga Sitges) under den aktuella högtiden påminde tidningen om att karnevalskungen (på spanska Su majestad Carnestoltes) uppmuntrar sina undersåtar att hänge sig åt det köttsliga men rekommenderar alla att skydda sig, till exempel med våra kondomer.

Puck Import har hittills delat ut 450 gratisprover – framför allt under karnevalsparaden l'Arrivo – men har fortfarande en del kvar för kunder som besöker oss i Vilanova i la Geltrú.

- - -

En liknande post på engelska, katalanska och spanska.

- - -

Technorati tags: Karneval, Katalonien, Penedès, RFSU, Vilanova

Saturday, 20 February 2010

The Carnival of Vilanova from the Inside

After five rounds as a more and more interested observer, I this year took the step to participate in the carnival of Vilanova i la Geltrú. When I look back on this extremely non-Swedish festivity, I feel happy for having been accepted, but also pleased to have taken part in building the traditions of my adopted hometown.

To suggest that I have contributed is not to exaggerate. The carnival here is not a media event. Local TV covers it in all its aspect but not, in the first place, with the objective to inform the uninitiated, but rather as a tribute to the active participants. The typical carnival experience stems from what you and your friends plus the rest of your carnival society do together and usually
does not attract any attention outside that circle. But everyone knows that during these few days similar celebrations and happenings take place around the city, and therein lies the greatness.For the same reason, I would argue that there are no shortcuts for those who want to live this atmosphere. True, there are carnival societies which allow outsiders to sign up, for example, for their comparsa, but how fun can that be if you do not have any relationship with the people with whom you dance around, nor with those to whom you throw candy when you pass them by in the streets?
The Challenge (el Repte)

Because it is on 'Shrove Thursday' (dijous gras, i.e. not Shrove Tuesday) everybody gets carnival crazy. This particularly applies to the children and for our family the days of calm are now over. Dijous gras in Vilanova comes with meringue throwing (merengada) and our six year old who was still hesitant last year, was now totally thrilled about throwing meringue batter. Not only that - he immediately found a few classmates in the crowd and would have stayed much longer if it had not been for his visiting Swedish grandparents who, almost disgusted, said that it was time to go home.

With my parents here as babysitters, that same evening, I was able to sneak out to the
xatonada by the Bordegassos; a dinner where you eat the - with Swedish eyes - absolutely politically incorrect xató salad (containing both cod and tuna – how good for these threatened species that catering kitchens skimp on them and above all supply lettuce), followed by three kinds of omelettes (truita). If Tuesday had been the night when I personally felt that I had been absorbed by the carnival, this evening I received proofs that this was the case: More or less evil and sexually orientated songs had been written about all dinner participants and I certainly was not forgotten. Neither did I escape from having a dessert meringue squeezed in my face. Not that it mattered much because I (like many others) had put on old clothes, but it was a bit surprising since we were still indoors when it happened.
The night ended in plaça de les Cols with the merengada for adults and I have to admit to myself that I have come a long way in my integration. I am not any longer amazed to see around 200 Vilanova inhabitants, from nine different organizations, gathering in a square to - at and dressed in rain coats - start throwing sticky meringue batter on each other. Not only that, I found it all highly amusing and am inclined to come back next year. But then I will be braver: la merengada is not an indiscriminate fight, but rather an opportunity for you to smear meringue in the face of your acquaintances. If you do not know many people, and if you do not attack your friends, you can (almost) stand in the middle of the square without getting hit. Since that night the thermometer dropped below zero, I was pretty grateful not to be as soaked as some of my fellow Bordegassos.
L'Arrivo - the Arrival of the Carnival King
On the Friday we celebrate the arrival of the Carnival King (Sa Majestat Carnestoltes): l'Arrivo. In the afternoon, all Vilanova schoolchildren march around in the town as masqueraders - so also ours - and in the evening we have what comes the closest to a carnival parade as Swedes picture it, that is, society after society walking or dancing to music.
Bordegassos had chosen the theme "Winter Olympics 2022 to Vilanova-Montgros" (Montgros is the highest of the low hills north of our town.) as a paraphrase to Barcelona’s official, but almost as odd, candidacy for these games, in cooperation with ski resorts in the Catalan Pyrenees. Like most of the participating companies, we did not have any choreography, and our winter clothes were simply what everyone had found at home. The carnival of Vilanova (in contrast with that of our neighbour town Sitges) is not about beauty and glamour with international credentials, but is primarily an opportunity to joke about local events and mock the politicians. In that sense, the Arrivo parade has more in common with, for example, the satiric revues performed around New Year’s Eve in many places in Sweden, than with Rio de Janeiro.
The final stop of the parade was the plaça de la Vila, where we would determine who was to be this year's carnival king. The organizing carnival society - Can Pistraus - had promised that the audience would get to vote for the candidates. The choice was between Mr. Mammoth (Mamut) – a traditionalist who wanted to celebrate the el Carnaval de Vilanova i la Geltrú with barretines for the men, carnations in the hair for the ladies and el Turuta for music - and Mr. Skunk (Mofeta) who wanted the carnival evolve and incorporate modern, multi-ethnic elements. However, during their debate, an illegitimate daughter of last year's carnival king entered the stage and before any of the men had been elected, she declared herself the carnival queen of this year. I can admit that I did not keep up with the speed of the jokes, and instead devoted my attention to establish how many people I knew in the audience, because despite the winter chill the square was full of people.

The Day of the Masqueraders (Mascarots)
Carnival Saturday is the day of free fancy dressing in Vilanova and after having lived here for five years our family finally did so; we tried to look like (Asian) Indians. I put on my costume already in the morning, which, on this day, it is quite normal among the town’s shopkeepers. In the afternoon we all went to celebrate and dance in the children's school, but it did not turn out very well. The six year old just wanted to run around with his classmates and our four year old more than anything wanted to go home. Here I have already made up my mind: next year I will sing along and learn the songs in Catalan although my sons refuse to understand what we adults think is fun for children.
Rambla, in spite of the cold and the very few spectators.
The Candy War of Vilanova

Sunday is the main carnival day in Vilanova. For my wife and me, this was our first time as a couple in a comparsa (carnival society), but despite that, we followed the tradition and exchanged gifts before we set off towards the clubhouse of the Bordegassos. Once there, I got help to tie my scarf (mocador) so that it could be filled with boiled candy (caramels) and then we all took to the streets. During the first round (primera ronda) of the day, the streets are virtually empty the only ones you happen to dance past are some of the other (in total over 80) comparses who have also come out. After a late breakfast, when the second round begins, however, the town is packed with people. While we danced to el Turuta, my wife kindly handed over candy to eager children, while I was looking for acquaintances in the crowd and immediately threw candy on everyone I recognized.
highlight of the day – the candy war in plaça de la Vila - was as short as intense. I had expected that it - like the merengada - would result in personal vendettas, but the square is in fact so crowded that you would hardly be able find the person on whom you want to throw sweets, even if that was your plan.
comparses organize a late lunch, followed by music and dancing. My wife went home to be with our children so I was the only one to join the other Bordegassos. It is worth pointing out that I, a Swede, definitely belonged to the more sober half of those present at the table, although - as we have learned - southern Europeans do not drink to become drunk.
Vidalet i paperets

Monday is a local holiday in Vilanova, to give the adults a rest after the comparses and the children time to prepare for Vidalet, a carnival parade with loads of confetti (paperets). My idea was to “recycle” our outfits as Indians, but after heavy negotiations I agreed that we could be pirates instead. Our sons were excited to dress up again so it was a bit of an anticlimax when we realized that it was drizzling outside. To make things worse, our eldest son's friends must have chosen to stay home because he found very few children whom he knew. When our youngest son started to complain that he was cold, I decided that we had had enough for the day. For Swedes living in Sweden, I want to stress that this rain was not an exception. February is summer in Brazil, but in the Mediterranean it is winter. The sun does not always shine just because we live near Barcelona.

Vilanova - the Catalan Alternative

On carnival Tuesday (Mardi Gras or Shrove Tuesday) the schools of Vilanova are still closed, despite the fact that our carnival program is anything but demanding. While Sitges is gearing up for its main parade, the Rua de l'Extermini, Vilanova is looking for a new core event since the old Vidalot tradition has died out. This year, the Federation of Carnival Association (FAC), reintroduced a couple of giants from the late 19th century – a well thought through initiative in my eyes. On the one hand, it further links the carnival of Vilanova with Catalan folkculture and, on the other, provides us a with a wonderful reminder of summer and Festa Major. Our children have already taken these giants (els gegants de la Cuyna Vella) to their hearts, but personally I missed the satirical songs which we, last year on this day, sang to celebrate the so called Balaguer cannon. Certainly it is possible to combine these two ideas. What about singing for the giants?
On Ash Wednesday the party is over and the children, symbolically enough, go back to school. But barely had our sons returned home before I dragged them out to see the funeral ceremony for the Carnival King (l'enterro). This year it happened to be "my" carnival society, the Bordegassos, which organized it and I would gladly have helped out but, since my parents had left, had to accept my role as an active father. First we went to Vilanova's newly renovated theatre where el Rei Carnestoltes was lying in state, surrounded by weeping subjects and then we saw how he was carried through the town in a procession in which all parts of the Vilanova carnival were declared dead, i.e. for this year. My son were totally fascinated and wanted to come to the plaça de la Vila, where the king's last will would be read. Now, I felt that it was bedtime for them, so instead we walked home through the fish smelling streets. There is probably no Vilanova inhabitant who still respects the traditional forty days (quaresma) of lent, but on its first day many people have fried sardines for dinner.

Carnaval Vilanova 2010 Enterro 022
"Tot s'hi val" and the Swede Who Blushed

The carnival is over and I start to digest my impressions. It truly is a time when everything is allowed ("
per carnaval tot s'hi val") which, among other things, takes its expression in erect male sex organs and giant vaginas popping up everywhere. I consider myself a fairly open minded Swede, but must admit that several times I felt almost embarrassed, especially when I had my small sons with me. During l’enterro we were fortunate to arrive too late to get the highly realistic chocolate willies which the Bordegassos handed out, but saw many other Vilanova children walk around with them in their mouths. For how many minutes would something similar be allowed to go on in Sweden?
Rio. To pinpoint a Swedish phenomenon which can describe it, I would refer to the students’ organizations (so called nations) at our oldest universities: entities which try to outdo each other in more or less well rehearsed jokes and pranks, but at the same time respect rituals inherited from earlier generations. I loved my years at the Lund University, so you will understand that I am already looking forward to next year's carnival.

Then I will make sure to catch what I missed this time: If my wife wants, we will start with a dinner followed by dance (
ball de mantons). I want to see at least one performance of ball de malcasats and take our sons to watch the crazy Moixó Foguer. If I have the time, I want to learn the steps of the Vilanova dances. And I will ensure to have a babysitter on the Monday so that I join the choir of the Bordegassos (coros), although I cannot sing. It was only thanks to my parents’ visit that I, this time, was able to experience as much as I could, so I hope that they are prepared to come back.

Until then, we have other things to discover. Next week the
Bordegassos being to practice building human towers (assajos) and from April and onwards we will perform in the squares of Catalonia. Then comes the summer, with all its festivals and, above all, the Festa Major. We will hardly be bored.
- - -
100217 Enterro de la Sardina not so abstract male organs
Photo: Maite Gomà
The carnival of Vilanova does not, as you will understand by now, have any similarities with that of

Vidalet Carnaval Vilanova 2010 008

After the last candy war all
Carnaval Vilanova 2010 064
Carnaval Vilanova 2010 059

Carnaval Vilanova 2010 051
Carnaval Vilanova 2010 057

Late that night, my wife and I took a fast walk through the town centre. What really amazed an attention obsessed Swede like me, is how many people there were dancing and fooling around in our local

100211Merengada 2010100211Merengada 2010 2
Photos: Maite Gomà

Dijous Gras

The elements of the carnival which have made the biggest impact on me are, not surprisingly, those which take place in closed societies. On my way from outsider to insider in Vilanova, one person now stands out: Jordi Ibañez. It was he who last summer (via YouTube) persuaded me to join the castellers team Bordegassos and on Tuesday last week, it was he who gave me a key role when the carnival society of the Bordegassos, according to tradition, challenged the town’s folk dance association (Agrupació the Balls Popular, or "Agrupa") with a view to the coming meringue war. Dressed to represent English stick dancers - some of the few Morris Men who are still around - we paraded through the town, and then I pretended to be a native speaker of English and read a defamatory speech, which piece by piece was translated into Catalan. Without planning it, I had been thrown into one of these events - small, but adding up to be the carnival of Vilanova - and that even before it had begun for real.

Carnaval Vilanova 2010 Enterro 025

Carnaval Vilanova 2010 045

Carnaval Vilanova 2010 015

SWE: Vilanovas karneval från insidan

Efter fem omgångar som allt mer flitig observatör har jag i år tagit steget till att delta i karnevalen i Vilanova i la Geltrú. När jag blickar tillbaka på denna extremt osvenska högtid, känner jag glädje över att ha blivit accepterad men ännu mer tillfredsställelse över att ha fått vara med och bygga vidare på Vilanovas traditioner.
Att hävda att jag har bidragit är faktiskt inte att överdriva. Karnevalen här är ingen mediahändelse. Lokal-TV:s gör rapporterar från den inte i första hand för att informera de oinvigda, utan snarare som ett erkännande till de aktiva deltagarna. Det som sker är vad man själv gör tillsammans med sina vänner och sitt karnevalssällskap och uppmärksammas vanligtvis inte utanför den kretsen. Men alla vet att under detta fåtal dagar uspelar sig liknande fester och upptåg runt om i hela staden och däri ligger storheten.
Av samma anledning vill jag hävda att det inte finns några genvägar för den som vill uppleva den här stämningen. Visst finns det karnevalssällskap som låter utomstående par anmäla sig till exempel till deras comparses, men hur kul är det egentligen om du inte har någon relation till de andra människorna du dansar runt med eller dem som ni dansar förbi och kastar karameller till?
Utmaningen (el repte)
Carnaval Vilanova 2010 Enterro 025
De delar av karnevalen som har bjudit mig på flest överraskningar är, inte helt oväntat, de som sker i slutna sällskap. För min väg från outsider till insider i Vilanova har det utkristaliserats en nyckelperson: Jordi Ibañez. Det var han som i somras (via YouTube) lockade med mig i castellers-föreningen Bordegassos och i tisdags i förra veckan var det han som gav mig en nyckelroll när Bordegassos karnevalssällskap, enligt tradition, skulle utmana stadens folkdansförening (Agrupació de Balls Populars, eller "Agrupa") på marängkrig. Utklädda till engelska käppdansare – några av de få Morris Men som finns kvar – paraderade vi genom Vilanova och sedan fick jag låtsas ha engelska som modersmål och läsa ett smädestal som punkt efter punkt översattes till katalanska. Hals över huvud hade jag kastats in det som är typiskt för karnevalen i Vilanova och det redan innan den hade börjat på riktigt.
"Fettorsdag" (dijous gras)
För det är först på fettorsdagen (Dijous gras, inte fettisdag) som alla dras med i karnevalsyran. Det gäller inte minst våra barn och nu är det bokstavligen slut på friden. Dijous gras i Vilanova innebär marängkastning (merengada) och vår sexåring som ifjol fortfarande var avvaktande ville nu vara med. Inte nog med det – han hittade genast några klasskompisar i folkhavet och hade gärna kastat ännu mer marängsmet om inte hans influgna svenska farföräldrar närmast äcklat hade sagt att det var dags att gå hem.
Med mina föräldrar här som barnvakt, kunde jag på kvällen smyga ut på Bordegassos xatonada – en tillställning där man äter den, med svenska ögon, absolut politiskt inkorrekta salladen xató (innehåller både torsk och tonfisk – tur för dessa hotade arter att catering-köken snålar och framför allt levererar salladsblad), följd av tre sorters omelett (truita). Om tisdagen hade varit kvällen när jag själv kände att jag drogs med i karnevalen, fick jag den här kvällen bevis på att så var fallet: Det hade skrivits retfulla och mer eller mindre snuskiga sånger om alla middagsdeltagarna och jag slapp verkligen inte undan. Inte heller undkom jag att få en efterrättsmaräng upptryckt i ansiktet. Det gjorde nu inte så mycket eftersom jag (likt många andra) hade dragit på mig gamla kläder, men det var lite förvånande eftersom vi fortfarande var inomhus när det skedde.
100211Merengada 2010
100211Merengada 2010 2
fotografier: Maite Gomà
Kvällen avslutades på plaça de les Cols med marängkrig för vuxna och här kan jag bara erkänna för mig själv att jag har kommit långt i min integration. Jag blir inte förvånad över att se runt 200 vilanovabor från nio olika föreningar samlas på ett torg, för att vid midnatt – iförda regnkläder - börja kasta klibbig marängsmet på varandra. Inte nog med det, jag tyckte det hela riktigt roligt och kommer sannolikt att vara med även nästa år. Men då kommer jag att vara modigare: la merengada är nämligen inte en urskiljningslös strid utan snarare ett tillfälle för dig att smeta maräng i ansiktet på dina bekanta. Om du inte känner så många, och om du inte söker upp och attackerar dina vänner, kan du nästan stå mitt på torget utan att bli träffad. Eftersom termometern den natten sjönk under nollstrecket var jag ganska tacksam över att inte vara lika neddränkts som vissa av mina kamrater.
Karnevalskungens ankomst (l'Arrivo)
På fredagen firar vi karnevalskungens (Sa majestat Carnestoltes) ankomst: l’Arrivo. Den eftermiddagen tågar Vilanovas skolbarn utklädda runt i staden – så också våra – och på kvällen ordnas det närmaste vi kommer en karnevalsparad så som svenskar föreställer sig den; det vill säga sällskap efter sällskap som går eller dansar fram till musik.

Bordegassos hade valt temat ”Vinterolympiaden 2022 till Vilanova-Montgrós” (Montgrós är det högsta av de mycket låga berg som ligger norr om staden.) som travestering på Barcelonas lika förvånande som officiella kandidatur till samma OS, och då i samarbete med orter i de katalanska Pyrennéerna. Likt de flesta deltagande grupperna hade vi inte någon koreografi och våra vintersportskläder var helt enkelt det var och en hade plockat ihop. Vilanovas karneval (som kontrast till den i vår grannstad Sitges) handlar inte om skönhet och glamour med internationella referenser, utan främst om satir med lokal anknytning. Vår Arrivo-parad påminner alltså mer om en svensk nyårsrevy än om Rio de Janeiro.
Carnaval Vilanova 2010 015
Slutpunkten för paraden var plaça de la Vila, där det skulle avgöras vem som blev årets karnevalskung. Det organiserande sällskapet – Can Pistruas – hade utlovat att publiken skulle få rösta fram en vinnande kandidat. Valet stod mellan herr Mammut (Mamut) -traditionalisten som ville fira Vilanovas karneval med barretina för herrarna, nejlikor i håret för damerna och el turuta som musik - och herr Skunk (Mofeta) som vill att karnevalen sakll utvecklas och ta in moderna, multietniska inslag. Under deras debatterande kom emellertid en oäkta dotter till fjolårets karnevalskung in på scenen och innan någon av männen hade hunnit väljas, förklarade hon sig vara den folket valt till årets karnevalsdrottning. I ärlighetens namn kan jag erkänna att jag inte alls hängde med i de snabba skämten på scenen utan snarare ägnade mig åt att se vilka i publiken jag kände igen, för trots vinterkylan var torget fullt med folk.
Maskeradlördag (Mascarots)
Karnevalslördagen är den fria utklädningens dag i Vilanova och efter att ha bott här i fem år deltog vår familj för första gången, som improviserade indier. Jag klädde ut mig redan på morgonen, vilket den här dagen är det är helt normalt bland stadens butiksägare. På eftermiddagen gick vi alla fira och dansa på barnens skola, men det blev inte så lyckat. Sexåringen ville bara springa omkring med sina klasskamrater och fyraåringen ville framför allt gå hem. Här har jag redan bestämt mig: nästa år kommer jag sjunga med i (och lära mig) sångerna katalanska även om mina söner vägrar att förstå vad vi vuxna tycker är roligt för barn.
Carnaval Vilanova 2010 051
Carnaval Vilanova 2010 057
Carnaval Vilanova 2010 045
Sent på kvällen tog min fru och jag en promenad genom staden. Vad som då verkligen förundrade en uppmärksamhetsfixerad svensk som jag är hur många människor som orkar tönta sig och dansa på vår lokala Rambla trots att de inte har någon som tittar på.
Karamellkriget i Vilanova i la Geltrú
Söndagen är karnevalens stora dag i Vilanova. För min fru och mig var det här första gången som par i en comparsa (ett sällskap), men trots det följde vi traditionen och bytte presenter innan vi gav oss av mot Bordegassos lokal. Väl där fick jag hjälp att knyta min sjal (mocador) så att den kunde fyllas med karameller och sedan bar det av genom staden. Under dagens första tur (primera ronda) är gatorna fortfarande nästan tomma och de enda man råkar dansa förbi är några av de andra (sammanlagt över 80) comparses som också har hunnit ut. Efter en sen frukost, när den andra omgången börjar, är det däremot fullt av åskådare överallt. Medan vi dansade fram till el turuta ägnade min fru sig åt att vänligt lämna karameller till förväntansfulla barn medan jag letade efter bekanta i folkvimlet och genast slängde karameller på alla jag kände igen.
Carnaval Vilanova 2010 064
Carnaval Vilanova 2010 059
Dagens höjdpunkt – karamellkriget på plaça de la Vila – var lika kort som intensivt. Jag hade förväntat mig att det – i likhet med merengadan – skulle utvecklas till personliga vendettor, men torget är så packat med folk att man knappast leta upp en viss person som man vill kasta karameller på, om man nu har det begäret.

Efter karamellkrigen ordnar alla comparses sena luncher, följda av musik och dans. Min fru gick hem för att vara med barnen och jag åt ensam lunch med de andra deltagare från Bordegassos. Värt att notera är att jag absolut inte var mest berusad trots att jag är svensk och trots att - som vi har lärt oss - sydeuropéer inte dricker för att bli fulla.
Barnkarneval med Vidalet och konfetti
Måndagen är lokal helgdag i Vilanova för att de vuxna skall få vila ut sig efter comparses medan barnen förbereder sig för Vidalet, en karnevalsparad med extra mycket konfetti (paperets). Planen var att vi skulle återanvända våra kläder som indier, men efter övertalning gick jag med på att vi kunde bli pirater i stället. Våra söner tyckte att det var jättekul att klä ut sig så det blev lite av antiklimax när vi kom ut och det duggregnade. Inte blev det bättre av att vår äldste sons kompisar måste ha valt att stanna hemma, för han hittade nästan inte någon han kände. När vår yngste son klagade på att frös bestämde jag att det fick räcka för dagen. För svenskar boende i Sverige kan det vara värt att påpeka att detta inte på något sätt var ett undantag. Februari innebär sommar i Brasilien, men i medelhavsområdet är det vinter. Solen skiner verkligen inte alltid bara för att vi bor nära Barcelona.
Vidalet Carnaval Vilanova 2010 008
Nygamla karnevalsjättar
På tisdagen (fettisdagen, alltså, även om få svenskar har koll på det) håller Vilanovas skolor fortfarande stängt, trots att karnevalsprogrammet är allt annat än krävande. Sitges laddar för sin Rua de l’Extermini som genomförs den kvällen, medan Vilanova söker efter en ny huvudpunkt sedan den gamla Vidalot-traditionen dött ut. Karnevalsfederationens (FAC) initiativ till att återuppliva ett par gamla jättar från sent 1800-tal var i mina ögon lysande. Å ena sidan markerar de hur tätt Vilanovas karneval är knuten till den katalanska folkkulturen och å andra sidan ger de oss en härlig påminnelse om somrarnas Festa Major. Våra barn har redan tagit den nygamla jättarna (els gegants de la Cuyna Vella) till sitt hjärta, men personligen saknade jag de satiriska sånger som vi ifjol, på den här dagen, sjöng för att hylla den så kallade Balaguer-kanonen. Men visst går det att kombinera de två idéerna. Kan vi inte sjunga för jättarna?
Begravningsprocession för karnevalskungen (l'Enterro)
askonsdagen är festen över och barnen börjar symboliskt nog i skolan igen. Men våra söner hann knappt hem innan jag släpade ut dem på likvaka för karnevalskonungen (l’enterro). I år råkade det vara ”mitt” sällskap Bordegassos som organiserade den och jag hade gärna hjälpt till men fick i stället acceptera min roll som aktiv pappa. Först gick vi till Vilanovas nyrenoverade teater där el Rei Carnestoltes låg på lit-de-parade, omringad av gråtande undersåtar och sedan såg vi hur han ceremoniellt bars fram genom staden i en procession där alla delar av Vilanovas karnavel förklarades döda för den här gången. Mina barn tyckte det var jättespännande och ville följa med till plaça de la Vila, där kungens testamente skulle läsas. Jag tyckte dock att det var läggdags så i stället vandrade vi hem genom den fiskosande staden. Det finns nog inte någon vilanova-bo som respekterar den traditionella fastan i fyrtio dagar (quaresma), men på dess första dag ersätter många köttet med stekta sardiner.
Carnaval Vilanova 2010 Enterro 022
"Tot s'hi val" och svensken som rodnade
Karnevalen är över och jag börjar smälta mina intryck. Det är verkligen en tid när allt är tillåtet (per carnaval tot s’hi val), vilket bland annat ger sig till uttryck i de eregerade manliga könsorgan och jättevaginor som dyker upp överallt. Jag anser mig vara en ganska liberal svensk, men får erkänna att jag flera gånger kände mig närmast generad, speciellt när jag hade mina söner med mig. Under enterro hade vi turen att komma för sent för att få de enormt realistiska chockladsnoppar som Bordegassos delade ut, men såg många andra Vilanova-barn gå runt med dem i munnen. Hur många minuter hade något sådant få pågå i Sverige?
100217 Enterro de la Sardina not so abstract male organs
Foto: Maite Gomà
Vilanovas karneval har, som ni förstår, ingenting med Rio att göra utan det svenska fenomen som bäst motsvarar den är snarare nationslivet vid våra gamla universtitet: föreningar som försöker överträffa varandra i mer eller mindre välregisserade skämt och upptåg, men samtidigt följer ritualer som gått i arv i generationer. Jag älskade mina år i Lund, så ni kan förstå att jag redan ser fram emot nästa år.
Då skall jag se till att hinna med det som jag missade i år: Om min fru vill inleder jag gärna med middag med dans (ball de mantons). Jag vill se åtminstone en föreställning av ball de malcasats och ta med barnen för att uppleva den galne Moixó Foguer. Hinner jag, skall jag lära mig stegen till någon av våra danses de Vilanova. Och så skall jag se till att ha barnvakt på måndagen så att jag kan vara med i Bordegassos kör (coros), trots att jag inte kan sjunga. Det var tack vare att mina föräldrar var här på besök som jag den här gången kunde uppleva så mycket, så jag får hoppas att de är beredda att komma tillbaka nästa år.

- - -
Fram till dess har vi andra saker att upptäcka. I nästa vecka börjar Bordegassos sina träningar (assajos) i att bygga mänskliga torn och i april börjar vi uppträda på Kataloniens torg. Sedan kommer sommaren med alla sina festivaler och inte minst Festa Major. Vi lär knappast få det långtråkigt.