Jag sitter på kontoret och har precis utökat öppettiderna för försäljning till allmänheten. Visst är det berikande att ha två små barn, men all julledighet höjer deras ljudnivå till en punkt där alla mår bäst av att jag söker mig bort.
För bara några dagar sedan kom vi tillbaka från julfirande med släkten i Sverige. Tyvärr var min fru sängliggande i flera dagar. Eftersom vare sig barnen eller jag smittades hoppas jag att det var svininfluensa hon hade - det skulle stödja min teori om att vi andra redan har haft sjukdomen. Hur som helst har jag inga planer på att låta vaccinera oss.
Julen på den svenska västkusten var för ovanlighets skull vit och våra barn har fått åka pulka och bygga snögubbar, snölyktor och en igloo. Äntligen har de egna minnen av de idylliska vinterlekar som de hittills bara upplevt i filmerna på Astrid Lindgrens böcker.
I Katalonien är det, inte oväntat, varmare och nyårsafton firade vi till stor del utomhus på en terass, i ett sällskap dominerat av våra landsmän. Grannarna till villan i Pallejà (Baix Llobregat), där vi var, imponerades knappast av hur vi sjöng svenska 80-talsklassiker, men kul var det. En lingvistisk observation från kvällen var att barnen lekte på spanska, trots att alla har minst en svensk förälder och alla går i huvudsakligen katalanskspråkig skola.
Våra barn har förresten redan lärt sig att maximera blandningen av kulturerna. Först är de svenska och önskar sig en massa julklappar av tomten, vilket de också får. Sedan kommer de hit, blir katalanska och påminner oss om att de tre vise männen (els reis mags de l’orient) minsann också skall komma med presenter. Jag ger mig. Det här med integration är viktigt och av Ebenezer Scrooge har jag ju lärt mig att julen är en tid då man skall vara generös!
Vilanova i la Geltrú, Penedès och Barcelona
Jag låter tankarna på generositet bli en länk till att kommentera de senaste dagarnas nyhetsflöde, för just generösa är vad vi här i Vilanova tvingas vara; biltullen på C-32 mellan Sitges och Castelldefels är ju (per kilometer räknat) en av de högsta i hela Spanien. I och med årsskiftet har den höjts ytterligare. I Diari de Vilanova ondgör sig vår borgmästare och andra över att vi nu får betala 5,33 € i när vi åker in till Barcelona och lika mycket på vägen hem. En gång i tiden trodde jag på allvar att protesterna skulle leda en prissänkning, men nu är jag luttrad. Vi får helt enkelt fortsätta att åka den gamla vackra vägen trots dess farliga kurvor och stup ner i Medelhavet.
Penedès, Katalonien och Spanien
Priset för tågbiljetter, å andra sidan, går upp mer, med hela 7% trots att inflationen för 2009 var obefintlig. I samband med årsskiftet har de katalanska myndigheterna (Generalitat) tagit över ansvaret för pendeltågen (rodalies) och Joaquim Nadal, den ansvarige katalanske ministern (conseller), utlovar förbättringar före årets slut. Det gäller knappast oss som bor i de södra delarna av Penedès-området (sydväst om Barcelona) eftersom frekvensen på lokaltågen hit beror på fjärrtågen och de sköts fortfarande av spanska Renfe. Samordningen av tidtabellerna lär knappast förenklas av att de två huvudmän skall samsas på järnvägssträckan.
Spanien och EU
Inom EU har årsskiftet medfört att Sverige lämnar över till Spanien som ordförandeland. Ärligt talat tror jag att EU:s nytillträdde, icke-roterande president, Herman van Rompuy, får en bra start med den spanske premiärministern. Jämfört med ledare för andra stora europeiska stater har ju Zapatero (PSOE) inte ett överdrivet ego. Värre blir det när Spanien skall återuppta arbetet med att göra EU till världens mest konkurrenskraftiga ekonomi (uppföljningen på Lissabonstrategin, som går ut 2010). Inte ens europeiska socialdemokrater ser väl Spanien som en förebild i arbetsmarknadsfrågor? Nej, vi får nog vara nöjda om Zapatero, tack vare kulturell respektive geografisk, närhet lyckas fördjupa EU:s samarbete med Latinamerika och Medelhavsregionen.
Katalansk kultur
När jag nu är inne på kultur och grannskap vill jag som avslutning påminna om att EU:s nya föreskrifter för användandet av eld på allmän plats har trätt i kraft. Innanför den spanska statens gränser verkar det som om katalanerna kommer att få fortsätta att festa med eld och smällare, men på den franska sidan – i Nordkatalonien – ser det värre ut. 'Djävulsdansarna' i Rosselló kan ha uppträtt för sista gången. Tur att vi inte bor där när jag nu har kommit över min tidigare rädsla.
- - -
Vad är nu det här då?
Ett nytt år börjar och det är en bra tidpunkt för att tänka över hur jag använder min fritid. Mitt bloggande spelar sedan länge en avgörande roll för min personliga utveckling. Det motiverar mig att fortsätta fördjupa mig i katalanska och spanska, inte tappa min engelska samt söka ny kunskap om samhället där jag bor. Samtidigt ger det mig möjligheter att exponera mig inför dem som ännu inte känner mig.
När jag ser tillbaka på 2009 är jag nöjd med hur jag här har skildrat större händelser inom såväl den lokala kulturen som politiken. Dock har jag en längre tid sökt en struktur som håller samman de enskilda inläggen. Min aktivitetskalender var ett första steg i den riktningen, så den skall jag behålla. Till denna vill jag nu lägga något av en samtidskrönika.
I somras drev jag ett projekt som jag kallade Penedès news in English och förvånade mig själv med hur många texter det blev innan jag fick nog. Den geografiskt satta ramen blev för snäv och jag lade ner så mycket tid på att samla fakta att jag inte hade tid för analys.
I detta nya projekt vill jag utveckla de positiva sidorna av Penedès news – kravet på mig själv att regelbundet bry mig. Namnet på inläggen blir helt enkelt Wirdheim i Vilanova eftersom det skickar en signal om att jag inte gör anspråk på att vara objektiv eller anlägga ett globalt perspektiv. Trots att jag numera är väldigt integrerad i Katalonien kommer jag att förbli svensk och trots att jag vill kommentera samhället på alla dess nivåer, skall min utgångspunkt vara Vilanova i la Geltrú.
Dessutom tror jag att jämförelser mellan Sverige och Katalonien kan vara intressanta, inte minst i år. Mest intensivt blir det till hösten när det – om inget oväntat sker – först hålls val till den svenska Riksdagen och någon månad senare till Kataloniens parlament. För dem som är intresserade av statskunskap bör det dock ha skett administrativa förändringar redan dessförinnan: I Sverige bör det komma att fastställas att ”mitt” Halland får förbli en eget län (och alltså inte styckas upp mellan regionerna Västra Götaland och Skåne). I Katalonien bör det komma att klargöras vilka vegueries som skall gälla; för vår del huruvida Vilanova i la Geltrú kommer att räknas in i Barcelonas storstadsregion (àrea metropolitana) eller om det skapas ett vegueria Penedès.
Egentligen vill jag skriva också på katalanska men av tidsskäl börjar jag på engelska och svenska. Någon gång efter karnevalen, i mitten på februari, kan det bli dags för utvärdering och förändringar. Orkar jag inte hålla igång till dess kan jag lika väl sluta blogga helt och hållet. Nu kör vi!
- - -
Bakgrund och fördjupning:
CAT: ElPunt – Sobre els peatges al C-32 i AP-7
CAT: ElPunt – La normativa europea i la cultura del foc
SPA: LaVanguardia – Joaquim Nadal sobre el traspaso de cercanías
ENG: BBCNews – Spain’s six months EU presidency
- - -
Technorati tags: Barcelona, Katalonien, Penedès, PSOE, Spanien, Vilanova, Zapatero,
No comments:
Post a Comment