I Spanien bor det hel del skandinaver som är trötta på att Katalonien skall vara "så speciellt" och inte kan acceptera att det är som "vilken annan spansk region som helst". Bland katalaner finns det mycket liten förståelse för sådana åsikter. Att många utlänningar trots detta vägrar att släppa dem beror främst på den bild av begreppen nation och stat som vi har med från våra respektive hemländer.
Jag anser att vi har mycket att lära av artikeln ”Landet som inte är” som den svenske Italienkännaren Tomas Lappalainen har skrivit inför det 150-årsjubileum av den italienska statens enande, som inträffar idag, den 17/3. ”Italien är ett försök att foga samman Europas äldsta lokalkulturer till en gemensam”, skriver han och låter oss förstå att det är en omöjlig uppgift eftersom ”den egna orten och den egna livsstilen lyser... ...som livets själva centrum”.
Spanien är inte Italien, men låt oss vara lite realistiska. Vilket statsmodell ger oss bäst referensram för att förstå hur invånare i Vilanova i la Geltrú, Sitges eller Vilafranca del Penedès ser sin omgivning: den italienska eller den svenska?
- - -
Alla svenskkunniga rekommenderas varmt att läsa artikeln i sin helhet: Landet som icke är
No comments:
Post a Comment