Till och med min pappa i Sverige vet om att det hålls val här i morgon, den 28/11, och det beror på de virala kampanjinitiativ som har fått stor uppmärksamhet internationellt. Först ut var PPC:s ungdomsförbund som lanserade ett nätbaserat spel där partiledaren Alicia Sánchez Camacho rensade världen från illegala immigranter och katalanska ”independentistes”. Det brännmärktes snabbt som främlingfientligt och togs genast bort. PPC förklarade sig med att allt berodde på felaktig design och att det skulle vara utländska maffiagäng som Sánchez Camacho bekämpade, men den utlovade nya version tycks ha uteblivit.
Ungsocialisterna ville inte vara sämre, och eftersom deras PSC anses behöva ett högt valdeltagande, ville de visa hur underbart det är att gå och rösta – faktiskt så skönt att tjejen i videon uppnår orgasm. Personligen tycker jag att det var en lika oförarglig som rolig idé, men även den ledde till ett avståndstagande från moderpartiet. Från det senare kom dock den här valrörelsens fyndigaste film i mina ögon: en Monty Python-inspirerad miljö där förmenta ”bakåtsträvare” försöker övertyga varandra om att PSC inte har uträttat någonting viktigt under sina sju år i regeringsställning med Tripartit (PSC + ERC + ICV-EUiA, som du minns).
Att FC Barcelonas förre ordförande, Joan Laporta, nu leder ett politiskt parti har också skapat rubriker utanför Spanien. Jag vill därför nämna att hans Solidaritat Catalana (SI) för ett självständigt Katalonien inte har blivit den massrörelse som han hoppades på. Frågan är vilken politik hans parti kommer att driva när samtliga opinionsundersökningar visar att de bara får några få ledamöter.
Självständighetsfrågan som många hoppades skulle styra valrörelsen, har enligt mig hamnat i skymundan. Dels har de som i första hand röstar för full suveränitet splittrats över mer än tre partier (varav väletablerade ERC och nykomlingarna SI och Reagrupament är de som har uppmärksammats mest). Dels har krisen och den höga arbetslöshet som vi lider av fått debatten att handla om vardagsfrågor.
Därmed blev det en valrörelse som har passat CiU utmärkt – ett parti där det också finns gott om självständighetsförespråkare, men som betonar att vi först och främst behöver ett starkt Katalonien. De har från första början betonat att huvudfrågan handlar om att skapa en bättre regering än nuvarande Tripartit och att vad som behövs bland katalanerna är enighet - inte splittring mellan independentistes och dem som vill vara kvar i Spanien.
Kanske har CiU genom taktiska genidrag lyckats styra agendan i debatten. Själv vill jag dock hellre tro att detta är ett bevis för katalanernas omtalade seny – deras sunda förnuft – som får dem att skilja vad som är viktigt i dagsläget från framtida visioner.
Med de svåra tider som vi nu går igenom anser jag att det bästa för både Katalonien och Spanien är en stark regering vid Generalitat. De facto är det bara CiU som kan bilda en sådan, så det mest stabila läget uppnår vi om de vinner valet och PSC, å sin sida, bedriver konstruktiv opposition. Lustigt nog har jag en känsla av att t.o.m. Spaniens socialistiske premiärminister Rodríguez Zapatero tänker likadant.
Om 24 timmar vet vi hur det gick.
- - -
Källor och inspiration till denna text återfinns i den engelska versionen.
No comments:
Post a Comment